Mest använda ord: ramadan | fasta | sunnah | wudu | hukum | najasah | sharia | duaa | ghusl | junub | tayammum | adhan | iqamah | ruku | rak’at | qunut | istikharah | takbir | id-bönen | zakah al-fitr | i’tikaf | hajj | tawaf

Fråga # 316 : Vem får bryta fastan? Måste de gottgöra detta på något sätt?


Det är tillåtet för gamla män och kvinnor att bryta fastan, likaså för de kroniskt sjuka och de som måste utföra krävande arbeten under svåra förhållanden och som inte kunde hitta något annat sätt att försörja sig på. Det är tillåtet för dessa människor att bryta fastan, eftersom deras tillstånd skulle innebära allt för stora svårigheter under vilken tid som helst på året. De är skyldiga att ge mat till en fattig person (miskin) om dagen (för varje fastedag som de inte fastar). De lärda är oeniga om hur mycket mat som ska ges, exempelvis en sa’, en halv sa’ eller en mudd.[1] Det finns inget i sunnan som specifikt nämner hur mycket som ska ges. Ibn ‘Abbas sade: ”Det är tillåtet för en äldre man att bryta sin fasta, men han måste ge mat till en fattig person varje dag. Om han gör detta, behöver han inte ta igen dagarna som han inte fastade.” Detta har återberättats av al-Daraqutni och al-Hakim, och den senare graderade hadithen som sahih. Al-Bukhari rapporterade att ‘Ata hörde Ibn ‘Abbas recitera versen: ”Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta” (2:184). Sedan fortsatte Ibn ‘Abbas: ”Den har inte upphävts. [Dess dom] är applicerbar på äldre män och kvinnor som inte är kapabla till att fasta. De måste i stället mata en fattig person på daglig basis.” Detsamma är sant för den som är kroniskt sjuk och således inte kan fasta, och för den som är tvungen att arbeta under svåra förhållanden och därför inte kan uthärda bördan av att fasta. Båda grupper måste även mata en person dagligen. Shaykh Muhammad ‘Abduh kommenterar versen i Surah al-Baqarah och skriver: ”Det som åsyftas med de som kan fasta [(men inte gör det) i Koranversen] är de svaga och äldre människorna, de som är kroniskt sjuka och så vidare; likaså de som arbetar under svåra och tuffa omständigheter, såsom kolgruvearbetare. Detsamma gäller kriminella som tjänar livstidsstraff med hårt arbete. De måste betala ‘lösensumman’ om de har medlen att göra detta.” Gravida och ammande kvinnor, om de fruktar för dem själva eller barnet, kan bryta fastan och betala ”lösensumman”. De behöver inte ta igen de dagar som har missats. Abu Dawud rapporterade från ‘Ikrimah att Ibn ‘Abbas sade angående versen ”Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta”: Detta är en dispens för de gamla, då de kan fasta. De ska bryta fastan och ge mat till en fattig person varje dag. Gravida eller ammande kvinnor, om de fruktar för sitt barn, kan göra på samma sätt.” Detta har återberättats av al-Bazzar. I slutet av rapporten finns ett tillägg: ”Ibn ‘Abbas brukade säga till sina hustrur som de var gravida: ‘Ni är i samma situation som de som kan fasta [men inte gör det]. Ni ska betala en ”lösensumma” och ni behöver inte ta igen dagarna senare.’” Al-Daraqutni graderade traderingskedjan som sahih. Nafi’ rapporterade att Ibn ‘Umar tillfrågades om en gravid kvinna som fruktade för sitt ofödda barn. Han svarade: ”Hon ska bryta fastan och ge en mudd korn till en fattig person varje dag.” Det finns även en hadith som lyder: ”Allah har undantagit den resande från att fasta och hälften av bönen, och den gravida och den ammande kvinnan från fastan.”[2] Enligt hanafi-rättsskolan, Abu ‘Ubayd och Abu Thawr ska sådana kvinnor endast ta igen de missade fastedagarna, och de ska inte ge mat till en fattig person per dag. Enligt Ahmad och al-Shafi’i: om sådana kvinnor endast fruktar för barnet, måste de betala ”lösensumman” och ta igen de missade dagarna vid ett senare tillfälle. Om de fruktar endast för sig själva eller för de själva och barnet, då ska de enbart ta igen de missade dagarna vid ett senare tillfälle.
[1] Sa’ och mudd är två typer av mått. En sa’ är lika med fyra mudd. En mudd är lika med vad en man med medelstora händer kan hålla i sina två händer (eö). [2] Denna hadith har återberättats av al-Tirmidhi, Abu Dawud, al-Nasa’i och Ibn Majah. Dess traderingskedja är hasan (eö).
Dela och tipsa!