Mest använda ord: ramadan | fasta | sunnah | wudu | hukum | najasah | sharia | duaa | ghusl | junub | tayammum | adhan | iqamah | ruku | rak’at | qunut | istikharah | takbir | id-bönen | zakah al-fitr | i’tikaf | hajj | tawaf

Fråga # 295 : Är det tillåtet att ge zakah för att förlika hjärtan?


Att förlika hjärtan. Detta åsyftar främst den grupp av människor vars hjärtan, på grund av deras svaga islam, behöver förlikas eller stärkas för islam. I detta fall distribueras zakah för att rena muslimer från deras ondska, eller för att säkra deras hjälp för att försvara muslimer. Juristerna delar in sådana människor i muslimer och icke-troende. Muslimerna delas in i fyra grupper: A) Ledarna. Människor som är ledare och notabiliteten bland muslimerna samt inflytelserika bland sina icke-troende stamfränder förtjänar (det) FATTAS ORD I ENG ??? , och om de ges zakah, finns det hopp om att deras stamfränder blir muslimer. Sådant var fallet när Abu Bakr gav sadaqah till ‘Adiyy ibn Hatim och al-Zibarqan ibn Badr på grund av deras höga status bland sitt folk. B) Framstående människor som nyligen har konverterat. Framstående människor bland muslimerna, som nyligen har konverterat till islam och således har svag tro men fortfarande hörsammas av sitt folk, om mottagandet av sadaqah och att deras råd sökes i jihad och andra angelägenheter skulle kunna leda dem till att bli starka i sin islam. Ett exempel är Makkahborna som blev muslimer efter erövringen av Makkah. Profeten () gav dem ett stort krigsbyte efter sin seger över Huwazin. Merparten av dem blev senare väldigt bra och samvetsgranna muslimer. C) Muslimer som bor vid gränserna. Muslimer som bor vid gränsen, nära fientliga länder, kan också få sadaqah som ett incitament till att försvara det islamiska territoriet. Författaren av al-Manar påstår att detta faller in under det nationella försvaret. Juristerna placerar detta under andelen som är allokerad för Allahs skull. Det är likt en militärexpedition. De muslimer som främst förtjänar vår hjälp i våra tider är de muslimer som de icke-troende har fört över till sin sida genom att placera dem under sitt beskydd, eller genom att konvertera sådana muslimer till sin religion. Vi har noterat att koloniala krafter arbetar för att kuva alla muslimer, och de försöker avleda dem bort från islam. Sådana stater allokerar en viss del av sina resurser för att vinna över muslimernas hjärtan. De har lyckats konvertera några till kristendomen, och andra har influerats eller attraherats av deras förmyndarskap. Detta skapar problem för muslimska stater och islamisk enighet. Är inte sådana muslimer mer förtjänta av zakah än de vid gränserna? D) De zakah-anställda. Muslimer som är anställda för att driva in zakah, antingen genom övertalning eller genom fysisk kraft, från de som inte är villiga att ge zakah, kan även de kvalificera som zakah-mottagare, för det är bättre att använda sådana människor för att bibehålla muslimskt enighet. Deras stöd och åtagande att hjälpa regeringen är det bättre av två onda ting och den överenskommelse som föredras. De icke-troende. Vad gäller de icke-troende är de av två typer: A) De som möjligen omfamnar islam genom att deras hjärtan förlikas. Så var fallet med Safwan ibn ‘Umayyah som Profeten () beviljade skydd dagen då Makkah erövrades. Profeten () lät honom tänka över sin situation i fyra månader och sedan valde han själv. Han var frånvarande vid tillfället, men kom ut senare och gick iväg med muslimerna för att strida i slaget vid Hunayn före han omfamnade islam. Profeten () lånade hans arsenal för Hunayn-expeditionen och gav honom i gengäld en stor mängd kameler, lastade med gods, som var i en viss dal. Då sade Safwan: ”Detta är en gåva från någon som inte fruktar fattigdom; vid Allah”, fortsatte han, ”Profeten () har gett mig allt detta och sannerligen är han den person som jag ogillar mest, men han fortsatte att ge mig gåvor till dess att han blev den som jag älskade mest.” B) Folk vars ondska är fruktad och man hoppas att deras fientlighet kommer att neutraliseras om man ger dem pengar. Ibn ‘Abbas rapporterade: ”En grupp av människor brukade komma till Profeten (). Om han gav dem pengar, brukade de prisa islam och säga: ‘Detta är en bra religion.’ Om han däremot inte gav dem några pengar, fann de fel och kritiserade islam.” Bland sådana människor fanns Abu Sufyan ibn Harb, al-Aqra’ ibn Habis och ‘Uyaynah ibn Hisn. Profeten () gav dem hundra kameler var. Hanafi-rättsskolan menar att sådana människors andel annulleras när islam är stark. Exempelvis kom ‘Uyaynah ibn Hisn, al-Aqra’ ibn Habi och al-’Abbas ibn Mirdas till Abu Bakr och begärde sin andel. Han skrev ett brev till dem som de tog till ‘Umar. Han rev sönder brevet och sade: ”Detta är något som Profeten () brukade ge er för att göra er förenliga med islam. Nu har Allah förstärkt islam och islam är inte längre i behov av er. Om ni inte stannar i islam, kommer svärdet att vara mellan er och oss. Säg: ‘Sanningen från er Herre [framstår nu klar och tydlig]; låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den (18:29).’” De återvände till Abu Bakr och sade: ”Är det du som är kalifen eller är det ‘Umar? Du skrev ett brev åt oss och ‘Umar rev sönder det.” Han svarade: ”Det är så det är.” Hanafi-rättsskolan menar vidare: ”Abu Bakr höll med ‘Umar, och ingen av följeslagarna protesterade mot det. Lägg därtill att det aldrig rapporterades från ‘Uthman eller ‘Ali att de gav någonting till någon i denna kategori.” Man kan svara att, vad gäller fallet i fråga, var det ‘Umars egen bedömning. Han ansåg att det inte fanns någon fördel med att blidka dessa människor efter att islam hade blivit väletablerat bland deras folk, och det skulle inte resultera i någon skada om de övergav islam. Om ‘Uthman och ‘Ali slutade att ge denna typ av donation, betyder detta inte nödvändigtvis att föreskriften för den har upphävts. Det är möjligt att de förändrade omständigheterna inte kallade för att en sådan donation skulle fortsätta att ges till de icke-troende. Detta innebär dock inte att sådana donationer annulleras. Om det finns ett behov av dess återupplivande, kan donationerna i denna kategori ges. Detta beror på att de har sanktionerats av Koranen och sunnan. Ahmad och Muslim rapporterade från Anas att när Profeten () blev tillfrågad om något för islams skull, brukade han ge bort det. En man kom och bad om sadaqah. Profeten () beordrade att mannen skulle ges alla får mellan två berg. Dessa får var en del av sadaqah. Mannen återvände till sitt folk och sade: ”O, mitt folk! Omfamna islam, för sannerligen ger Muhammad som om han inte fruktar fattigdom.” Al-Shawkani sade att al-’Itrah, al-Jubbani, al-Balkhi och Ibn Mubashshir ansåg att sadaqah kan ges till de vars hjärtan kan göras förenliga med islam. Al-Shafi’i menade dock att sådana donationer inte är till icke-troende. Vad gäller syndaren (fasiq), kan han bli given sadaqah från sådana allokeringar. Abu Hanifah och hans följeslagare ansåg att denna typ av donation annullerades i och med att islam spreds och blev dominerande, och som bevis citerade de Abu Bakrs vägran att ge donationer till Abu Sufyan, ‘Uyaynah, al-Aqra’ och al-’Abbas ibn Mirdas. Det verkar som att förlikning är tillåtet när behovet uppstår. Med andra ord är det tillåtet att ge dem sadaqah för förlikning när ett folk lyder en ledare endast för värdsliga angelägenheter och de inte kan kontrolleras utom genom fysisk styrka och dominans. Islams spridning har inga konsekvenser vad gäller förlikning, eftersom det inte gör någon skillnad i detta fall. Författaren av al-Manar sade: ”Detta är hela sanningen. Endast en självständig bedömning kan göras för att vidarutveckla [frågan om] behörighet och mängden sadaqah eller krigsbyte som ska ges bort när dessa finns tillgängliga, tillsammans med andra former av egendom [fast och lös]. Det är nödvändigt att söka kapabla människors konsultation (ahl al-shura) såsom kaliferna gjorde i de frågor som krävde ijtihad. Huruvida en ledare fysiskt kan tvinga dem till lydnad före de försöker använda donationer är en ouppklarad fråga. Oavsett så kan detta inte följas som en regel, utan snarare som principen om att välja det som är mindre ont av två onda ting och det som är av störst nytta för samhället.”
Dela och tipsa!